Auschwitz I - Stammlager

Ca sextio kilometer väster om Krakow ligger staden Oswiecim, en stad som är mer känd för sitt tyska namn, Auschwitz. Auschwitz ligger i det historiska landskapet Oberschlesien som fram till 1919 tillhörde det tyska riket. Efter första världskriget kom dock Oberschlesien att delas mellan Polen och Tyskland, men i samband med tyskarnas ockupation av Polen 1939 återfördes området till det tyska riket.

Direkt efter ockupationen av Polen började tyskarna med massarresteringar av polska medborgare som tyskarna såg som ett hot. Det var främst medelklass och högutbildade som blev tyskarnas primära mål. Massarresteringar ledde snart till att befintliga fängelser blev överfulla. I södra Polen blev detta märkbart i trakterna kring Katowice och Krakow. För att uppmärksamma problemet med överfulla fängelser kontaktade chefen för Gestapo i Katowice sin överordnade i Breslau SS-Oberführer Arpad Wigand. Wigand väckte då idén med ett större fängelse i närheten av Krakow och kontaktade sin överordnade SS-Gruppenführer Erich von dem Bach-Zelewski. Bach-Zelewski gav i sin tur Wigand order om att lokalisera en lämplig plats för ett fängelse/transitläger.

I januari 1940 återrapporterade Wigand till Bach-Zelewski att man hittat flera möjliga platser i och runt omkring Oswiecim (Auschwitz). Bach-Zelewski rapporterade detta i sin tur till SS-chefen Heinrich Himmler som skickade en kommission för att undersöka dessa platser. Den mest lämpliga platsen visade sig vara en f.d. polsk militärförläggning i Oswiecim som låg under Luftwaffes kontroll. Det slutgiltiga beslutet att upprätta ett transitläger togs i slutet på mars 1940 och i början på april ställdes den del av förläggningen som blev ett transitläger under SS kontroll. De första fångarna anlände den 2 april, de registrerades, förhördes och skickades senare till Dachau i Tyskland. Den 8 april föreslog Luftwaffe generalen Hans Halm att hela förläggningen skulle ställas under SS kontroll. I mitten av april hölls ett möte med bl.a. SS-Hauptsturmführer Rudolf Höss från Sachsenhausen och Arpad Wigand där den senare presenterade en lösning av ett permanent transitläger för ca 10 000 fångar i de f.d. militärbarackerna.

Himmler hade dock större planer för Auschwitz och beordrade den 27 april att upprätta ett koncentrationsläger (Auschwitz). Uppdraget att rekrytera personal till Auschwitz delegerades till SS-Oberführer Richard Glücks, chef för Inspektoratet för KL.  Glücks gick igenom lämpliga kandidater och valet föll på SS-Hauptsturmführer Rudolf Höss, adjutant till Hermann Baranowski som var kommendant i Sachsenhausen. Den 30 april skickades Höss till Auschwitz tillsammans med officerare och 30 tyska kriminella fångar från Sachsenhausen. Av dessa fångar blev Bruno Brodniewicz den första fången som registrerades i Auschwitz. Brodniewicz och hans medfångar blev utnämnda till Kapos vars uppgift var att leda de arbetskommandon av fångar som skulle färdigställa Auschwitz. Himmler utsåg officiellt Höss till kommendant den 4 maj och samma månad anlände fler SS officerare. I juni 1940 var lägret klart för att kunna ta emot fångar.

Den första transporten med fångar anlände till Auschwitz den 14 juni från ett fängelse i Tarnow. Transporten bestod av 728 fångar och dessa sattes inledningsvis i en närliggande tobaksindustri, först i början av juli förflyttades de till själva lägret. Fångarna fick numren 31 till 758 eftersom numren 1 till 30 getts till de fångar som Höss haft med sig. Lägret kom fram till september 1942 att expandera och bestod till slut av 29 tvåvåningsbaracker och det fanns planer på att bygga ut lägret till 78 tvåvåningsbaracker. Men i takt med utbyggnaden av Birkenau övergavs dessa planer.

Fram till våren 1942 när den första gaskammaren i Auschwitz (Birkenau) togs i bruk var Auschwitz ett koncentrationsläger som liknade sina motsvarigheter i Tyskland. Detta innebar att fångarna utnyttjades som slavarbetare, misshandlades, torterades och dödades. Men fr.o.m. 1942 blev Auschwitz ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger. Experimenten med att gasa människor påbörjades i september 1941. Efter inledande experiment i en källare fortsatte provgasningarna i ett bårhus som konverterats om till en provisorisk gaskammare. I samma byggnad hade SS låtit installera kremeringsugnar i augusti 1940 för att kunna kremera fångar som dött i lägret. Efter några månader flyttades provgasningarna av sekretesskäl till Birkenau. Krematoriet som kallades för krematoruium 1 fortsatte dock att användas fram till 1944 då det konverterades om till ett skyddsrum.

Syftet med gasningarna var inledningsvis att hitta en fungerande metod för att mörda fysiskt och psykiskt handikappade människor. Fram till dess hade morden på oönskade skickats till någon eutanasicentral i Tyskland. Men när Hitler i augusti 1941 officiellt avvecklade eutanasiprogrammet blev lösningen att morden flyttades till koncentrationslägren. När Auschwitz på våren 1942 även inledde morden på Europas judar var metoden redan beprövad. Auschwitz kom också att bli ett läger där medicinska experiment utfördes på fångar. Bl.a. experimenterade Dr Carl Clauberg i Block 10 med steriliseringsexperiment på judinnor. Samtliga tre Auschwitz läger befriades den 27 januari 1945, ca 1 100 000 mördades mellan 1940 och 1945.

Auschwitz kom sedermera att bestå av tre läger som tillsammans hade följande syften. För det första (1) skulle det vara en plats dit verkliga, misstänkta eller personer med potential att bli fiender till Tyskland kunde fängslas. För det andra (2) skulle det förse närliggande industrier med slavarbetare. Ca 40 satellitläger underställdes Auschwitz i vilka fångarna tvingades utföra slavarbete. För det tredje (3) kom det att bli ett läger för att mörda judar i linje med nazisternas planer på att förinta Europas judar.

Nuvarande status: Bevarat med museum.

Adress: Więźniów Oświęcimia 20, 32-600 Oświęcim.

Att ta sig dit: Tåg till Oświęcim och därifrån ca femton minuters promenad till museet.

Kommentar: Auschwitz har fått symbolisera själva produkten av vad nazismen representerade och finns som enda koncentrationsläger med på UNESCO:s lista över historiska världsarv. Auschwitz är ett värdeladdat fenomen som väcker både avsky och fruktan över vad en stat kan åstadkomma när dess samhälleliga funktioner och medborgare underordnas ett rasistiskt parti, samt vad människan är kapabel till om de rätta (eller felaktiga) omständigheterna skapas. Men Auschwitz väcker också en nyfikenhet om att se platsen där ondskan personifierats. Under 2014 besöktes Auschwitz av ca 1,5 miljoner besökare. Fortsätter trenden kommer antalet besökare att öka under 2015. Detta har lett till att museet inte släpper in mer än 200 besökare i timmen till Auschwitz I – Stammlager och att man under vissa tider enbart kan besöka museet i sällskap med en guide (gruppvis). Därför bör man som besökare boka biljett i förväg om man vill vara säker på att få komma in. Vid Auschwitz II – Birkenau finns ännu inget biljettvång och det går än så länge att besöka området utan sällskap av guide.

Auschwitz I – Stammlager har också infört säkerhetskontroller där besökaren numera måste passera en metalldetektor för att komma in. Väskor får heller inte tas med in och tröjor, jackor eller t-shirts med motiv som kan liknas vid en dödskalle är förbjudet. Associationen till SS anses vara alltför slående och kan väcka anstöt hos vissa besökare. Besökaren måste för att få komma in på museet antingen ta på sig en jacka eller tröja, eventuellt vända in och ut på klädesplagget för att dölja motivet. Pga. dessa säkerhetskontroller ombeds besökaren att infinna sig minst 30 minuter före bokad tid. Antalet säkerhetsvakter inne på museet har också ökat markant och besökaren är som oftast under uppsikt. Vakterna bär dessutom uniformer och associationen till SS borde rimligtvis vara slående. I Birkenau är det inte ovanligt att vakterna förflyttar sig på segways. Detta är en utveckling som är oroväckande och riskerar att fokus flyttas från det som egentligen är syftet med Auschwitz, att ta del av lägrets historia. 

Mellan april och oktober är köerna och trängseln påtagliga vid de stora utställningarna i Auschwitz I – Stammlager. Stressiga guider uppmanar besökaren att skynda på för att det inte ska uppstå flaskhalsar. Någon tid för eftertanke och reflektion finns inte eftersom nya besökare ivrigt väntar på att få komma in. I Auschwitz II – Birkenau är det lite lugnare, ingen större trängsel och väntetiderna är betydligt kortare än i Stammlager. Det stora antalet besökare har också lett till att Auschwitz historiska byggnader slits ner och kan därmed gå förlorade. De historiska byggnaderna är inte förnyelsebara och kan inte renoveras med nytt material utan måste repareras med originalmaterialet, annars blir det en rekonstruktion av historien. En superkänslig balansgång eftersom museet vill att så många som möjligt ska ha möjlighet att ta del av Auschwitz utan att det förstörs. Ofrånkomligen har detta lett till att vissa historiska ruiner och byggnader inte längre är tillgängliga för besökare i samma utsträckning som tidigare, bl.a. huvudentrén i Birkenau är numera stängd för individuella besökare. Kort sagt, det stora antalet besökare kräver också ett större underhåll och med detta tillkommer ökade ekonomiska kostnader för en redan ansträngd ekonomi.

Det som skulle vara bra för Auschwitz välmående vore att avmystifiera Auschwitz. Det finns en mystik över Auschwitz som hålls vid liv genom museum, monument, berättelser, böcker, filmer och inte minst Internet. Auschwitz var unikt men så var även andra läger, man lär sig inte mer om nazismen bara för att man besöker Auschwitz. Det går alldeles utmärkt att lära om nazismen genom att studera andra läger och platser, både på plats och i böcker. En berättelse om Förintelsen som inte handlar om Auschwitz har samma värde men inte alls samma dragningskraft som en berättelse som handlar om Auschwitz. Vem vill höra eller läsa om en person som suttit i Amersfoort, Esterwegen, Poniatowa, Falstad, Rivesaltes, Eckerwald, Laura, Kaiserwald, Vaivara, Rigas getto, Klooga eller Ebensee? Bara om de till slut hamnar i Auschwitz. Det är Auschwitz vi vill höra om, det är Auschwitz vi har läst om, det är Auschwitz vi sett på film och bild, det var i Auschwitz som Anne Frank satt, det var i Auschwitz som Mengele experimenterade, det var i Auschwitz som tågen gick ända fram till gaskamrarna, Auschwitz hade de största gaskamrarna, de största krematorierna, hade mest taggtråd, det var där flest människor mördades och det var där som Schindler´s List spelades in. Auschwitz var helt enkelt störst och värst och en selfie eller ett gruppfoto framför lägergrinden med det cyniska Arbeit macht frei är lika självklart som om det vore Eiffeltornet eller en klassfest.

Auschwitz är ingen sevärdhet eller turistattraktion utan det är ett fantastiskt intressant museum. Men Förintelsen har tragiskt nog genom populärmedias försorg trivialiserats och blivit till en affärsidé där Auschwitz är det starkaste ”varumärket”. Men genom att lyfta fram andra läger och ge dem lika mycket historisk signifikans och uppmärksamhet skulle trycket på Auschwitz lätta och det är något som vi och efterkommande generationer skulle må bra utav.

Litteraturtips: Rees, Laurence: Auschwitz – Den slutgiltiga lösningen (2007).

Internet: www.auschwitz.org.pl

xxx

xxx

xxx

xxx