Bad Wiessee

När president Hindenburg utnämnde Hitler till rikskansler den 30 januari 1933 skedde detta efter flera år av politisk turbulens och instabilitet. Detta kom inte bara till uttryck i form av politisk oenighet där parlamentarismen ställdes på sin spets utan även i form av våldsamheter på gator och torg där olika partiers anhängare drabbade samman. Det var främst kommunister och nazister som drabbade samman och dödsfall på båda sidor var inte ovanligt. Nazisternas slagskämpar kom främst från en grupp som kallades för Sturmabteilung (SA) och var en paramilitär gruppering som hade grundats 1920. SA bestod främst av unga män som förenades kring nazisternas nationalism och antikommunism och var en brokig skara som även attraherades av den våldsromantik som präglade nazisterna. Antalet personer som blev medlemmar i SA ökade stadigt och uppgick i januari 1933 till ca 3 000 000 man. SA under ledning av den robuste och homosexuella kaptenen Ernst Röhm hade starkt bidragit till Hitlers framgångar och firade Hitlers utnämning till rikskansler med ett fackeltåg genom Berlin den 30 januari.

Men Ernst Röhms ambitioner överensstämde inte riktigt med Hitlers. Ernst Röhm hade ambitioner om att den tyska armén (Reichswehr) skulle underställas SA med honom som överbefälhavare. Detta var helt otänkbart för armén och de såg SA som ett hot om den militära makten i Tyskland. Hitler var väl medveten om detta och för hans del hade SA mer eller mindre tjänat ut sin roll i samband med utnämningen till rikskansler. Men SA hade blivit en maktfaktor som var svår att tillfredsställa och de förväntade sig en framträdande roll i det framtida Tyskland. Hitler förstod att om hans planer med Tyskland skulle kunna förverkligas så behövde han armén och därför var han tvungen att neutralisera eller i alla fall kraftigt försvaga SA.

Vid den här tidpunkten var SS underställda SA men SS ledare Heinrich Himmler och hans ställföreträdare Reinhard Heydrich vädrade morgonluft. Med Hitlers samtycke sammanställdes en konspirationsteori med arméns tysta medgivande om att SA planerade en revolution för att själva överta makten. Under förevändning att diskutera SA:s roll i det nya Tyskland hade Hitler sammankallat SA:s ledning till kurorten Bad Wiessee, ca fem mil söder om München, den 30 juni, 1934. SA:s ledning hade bokat in sig på Pension Hanslbauer och medlemmar ur SA hade börjat anlända dagen innan, bl.a. Röhm och dennes ställföreträdare Edmund Heines. Andra ledare skulle anlända med tåg på morgonen den 30 juni. Tidigt på morgonen började SS utföra de första arresteringarna av SA som anlände med tåg, däribland Röhms livvakter vars lojalitet Hitler inte litade på. Därefter slog man till mot pension Hanslbauer där Röhm, Heines (och deras manliga sängkamrater) och andra bokstavligen blev tagna på sängen när de arresterades, anklagades för förräderi och planerande av statskupp. De arresterade, inkl. Röhm och Heines, fördes till fängelset Stadelheim i München.

Senare på förmiddagen den 30 juni sattes operation Kolibri i verket. Detta var en mordoperation där SS utifrån en på förhand sammanställd lista mördade politiska motståndare, bl.a. förre rikskanslern Kurt von Schleicher. Heines fördes samma dag till koncentrationslägret Dachau där han tillsammans med andra arresterade mördades. De flesta mördades dock i Stadelheim fängelset i München eller vid SS baracker i Lichterfelde, Berlin. Röhm erbjöds att begå självmord, men vägrade och sköts på order av Hitler den 1 juli 1934. Uppskattningsvis mördades under de följande dagarna mellan 150 – 200 personer. Hela händelsen har i efterhand kallats de Långa knivarnas natt och kom att stärka Hitlers position. Både armén och president Hindenburg gav ett tyst samtycke till utrensningarna vilket förde Hitler och armén närmare varandra. Ytterligare en konsekvens blev att SS blev överordnade SA vars vidare betydelse och inflytande i Tyskland blev marginell.