Hohenlychen

Ca tio mil norr om Berlin ligger det en liten stad som heter Lychen och där upprättades 1902 ett sjuk- och behandlingshem för barn med tuberkulos. Hemmet kallades för Heilanstalten Hohenlychen och bestod initialt av ett fåtal byggnader men kom allt eftersom byggas ut till att i mitten på tjugotalet bestå av ett fyrtiotal byggnader. Det bestod av flera avdelningar beroende på kön och grad av tuberkulos och det inrättades också en kirurgiavdelning. Parallellt byggdes det också ett spa och sanatorium bredvid sjuk- och behandlingshemmet.

1935 blev läkaren och SS-Gruppenführer, Karl Gebhardt, chef för kliniken. Gebhardt organiserade om kliniken från behandlingshem för tuberkulossjuka till en ortopedklinik för sport- och idrottsutövare. Gebhardt tog fram program som var anpassade för utövare med funktionshinder eller som blivit tvungna att amputera en eller flera kroppsdelar. Hohenlychen och Gebhardt fick ett rykte om sig som ett av Tysklands bästa behandlingshem och en av Tysklands främsta läkare. Detta gick inte SS chefen, Heinrich Himmler, förbi som under 1938 utnämnde Gebhardt till sin personlige läkare.

Efter krigsutbrottet blev kliniken ett sjukhus/behandlingshem för Waffen-SS. Men klinikens höga status fick också flera höga nazistledare och SS officerare att kontakta Gebhardt för behandling för diverse åkommor, bl.a. Hitlers ställföreträdare, Rudolf Hess, och Hitlers arkitekt och rustningsminister, Albert Speer. Förutom Gebhardt kom även ett flertal andra SS läkare att tjänstgöra vid Hohenlychen. Gebhardt kom också att utföra medicinska experiment på kvinnliga fångar vid det närliggande koncentrationslägret Ravensbück. Ett experiment gick ut på att utsätta fångar för simulerade krigsskador och behandla skadorna med sulfonamid (en tidig form antibiotika). Ett annat experiment gick ut på att utföra amputationer på friska fångar. Gebhardt kom efter kriget att ställas inför rätta (1947) och dömdes till döden (1948) för sin delaktighet i dessa medicinska experiment.

Det var även vid Hohenlychen som Heinrich Himmler i februari och april 1945 vid sammanlagt tre tillfällen träffade svenska Röda korsets vice president, greve Folke Bernadotte, för att diskutera frigivning av norska och danska kvinnliga medborgare som satt i tyska koncentrationsläger. Vid det första besöket i april tog enligt Bernadottes utsagor SS-Brigadeführer Walter Schellenberg, med Himmlers vetskap, upp frågan om möjligheterna för Bernadotte att föra fram ett förslag till Eisenhower om en separatfred. Detta var inledningen till ett på förhand misslyckat försök till fredsförhandlingar.